fredagen den 13e

En doft av vitlök smyger sig in från balkongen, denna morgon. det luktar mat, jag är tyvärr inte hungrig så det är lite mer äckligt än gott.
Det är fredagen den 13 augusti idag och jag känner mig lite låg. Att vara låg är något som är helt ok för mig, men det är helt klart roligare att vara uppåt.
Anledningen till den låga känslan är nog lite av varje. Sambon gör sin sista dag på semestern idag och det känns inte som om vi har semestrat alls. Är inte sur eller besviken utan mest kanske lite förvånad. Önskar att vi hade tagit detta tillfället att göra något bara vi en sista gång innan bebisen kommer. Jag hade velat åka utomlands eller bokat hotell och myst, men vi funkar inte likadant vi två. De tre veckorna vi haft har knappt varit mysigare eller roligare än alla andra veckor.
Jag är trots allt lycklig, men jag hade så gärna velat. Även om detta känns tråkigt att skriva så skulle jag så gärna velat en massa saker.
önskar att jag hade ett jobb att gå tillbaks till nu efter semester. Önskar även att jag hade mer pengar så att jag kunde fixa i ordning här hemma utan att behöva be Sambon om pengar. Det känns inte bra.
Det ska bli skoj att plugga på Berghs men jag känner en enorm frustration över att bara göra det i höst...sysselsatt till 25%. Alla som man pratar med säger att det måste va så skönt att inte göra något innan bebisen kommer, men jag håller på att bli tokig. Längtar efter att fylla en plats. Tjatar sönder alla runt om kring mig då det kliar i min kropp efter sysselsättning. Jag vill så mycket mer än det här.
Min "man" håller på att välja ett nytt jobb...ja jag säger välja då han verkligen kan välja, han är så bra och lyckas så himla bra med det han gör och jag, ja jag misslyckas nästan jämt känns det som.
För 2 år sen så kom jag in på Bergh´s och skulle ha läst PR men tackade nej till platsen på grund av att jag fick ett bra jobb. Det visade sig sen att jobbet inte passade mig och att jag ändå inte skulle göra det som jag börjat med. Så om jag hade valt utbildningen så kanske jag idag hade haft ett jobb som jag vill ha och som passat mig.
Men men nu är det som det är och får stå mitt kast.

Ska verkligen försöka göra det bästa av situationen, även om det känns som om det inte finns så mycket att göra.

Saknar Stockholm, saknar mina vänner, saknar min familj. Saknar kanske mest Morrison som säger mitt namn så fint när jag kommer, men som också så lätt kan glöm att hans tjocka gamla moster finns.

Nepp nu ska jag rycka upp mig och sätta igång med lite saker som kanske kan verka lite uppiggande. Idag kommer ju fantastiska vänner och hälsar på från Stockholm, så upp med hakan