måndag 20 september 2010

Måndag i Stockholm

Sitter här i Stockholm och kliar mig själv ljusrosa.
Nu har kliet spritt sig upp på halsen och i ansiktet. Väldigt jobbigt och inte så skönt alls. Ringde idag för att få veta vad proverna från fredagen sa, de visste inte än. De sa dock att Anette (min inte allt för bariga BM) skulle ringa när hon fått svaret under eftermiddagen. Inte för att jag tror att hon kommer göra det. Det är liksom ganska säkert att hon inte gör det. Hon är nämligen fenomenalt dålig på att återkomma med den information som hon lovat att lämna.
I vilket fall läste jag att man kunde lägga sig ett bad med havre, så jag gjorde det. Det var väldigt skönt, men så fort man kommer ur vattnet så börjar det klia igen.
För att försöka slippa tänka på kliet ska jag mycket snart bege mig till stan och titta runt lite. Känns lite lustigt att inte vara "hemma" i Stockholm längre.
Önskar jag hade lite mer pengar och att jag vågade köpa kläder till efter förlossningen. Är rädd att jag inte kommer komma i form innan vintern är slut. Vi får väl se hur mycket som försvinner med förlossningen och amningen.

Denna vecka ska jag mest bara vara, typ titta runt lite och njuta av att vara med min familj och min vänner.

Var på en mysig middag igår kväll med några tjejer ur min gamla klass. Det är alltid skoj att ses även om det var 4 av 9 som inte kom.

I vilket fall är det snart bara 6 veckor kvar tills vår bebis kommer. Det är tusen saker som ska fixas och inget av det som jag vill ska vara klart kommer vara det. Jag försöker bita ihop så gott jag kan, men det går inte många minuter då jag tänker på hur mycket som är kvar att fixas med och hur ofärdigt allt kommer vara.
Hoppas på att Pierre kan hålla tungan rätt i mun och få klart på det är som är möjligt. Hoppas att jag sen kan få ta lite beslut utan honom så att det går lite snabbare.
Längtar tills första ögonblicket med vår lilla tjej.
Längtar efter att ha henna på bröstet. Hoppas att Pierre hinner lära sig att fota lite tills dess, så att vi har lite fina bilder på mig och henne tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar