Min man är såå fin och underbar, dock har han nog lite svårt att förstå mig. Vilket jag inte klandrar honom för egentligen, vi har helt olika behov och kommer från väldigt olika familjeförhållande. I vilket fall, han vet att jag har ont och tycker att jag ska ta det lugnt, men redan kl 10.00 så klättrar jag på väggarna hemma. Jag vet inte vad jag ska göra med allt, blir tokig över att jag inte kan göra något alls.
Vill åka och handla det som behövs hem, men kan inte, för jag får inte bära och vi har ju ingen bil. Jag vill borra, måla och fixa hemma, men inget av det får/klarar jag heller nu. Så vad gör jag...stirrar. Stirrar på tv, stirrar på datorn, stirrar på väggen...inget ger något. Det värsta är när jag stirrat en dag så kommer han hem och då stirrar vi också, inte tillsammans utan var för sig, han på datorn och jag på tven.
Vad ska man göra. När livet består av att stirra. Känner inte direkt för att göra något heller även om det är precis det jag vill, göra något. Men vad tusan skulle det vara??? allt jag vill är ju sånt som inte funkar med kroppen.
Jag har ganska mycket ont, denna vecka har varit jobbigare än vanligt. Sovit dåligt, haft mycket ont, plus att jag var lite dålig i början av veckan.
Idag vill jag, hitta en lampa till hallen, en spegel till hallen, köpa blommor till balkongen, städa, tvätta, fixa fint hemma. Vi får väl se hur länge höfterna och bäckenet håller idag :)
Fasen, jag hade velat ha något kul att skriva, men det har jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar