Man ska vara försiktig med vad man skriver på sin blogg, men ibland måste man bara få säga det man känner, eller?
Att vara mig är ganska enkelt och inte så krävande. Dock så är det inte kul. För att man ska kunna gilla sitt liv och njuta så behöver man väl saker som förgyller lite.
Jag önskar att jag hade ett jobb att gå till och att jag stimulerades dagligen, det blir säkert bättre när hon är här men nu klättrar jag på väggarna. Samtidigt är jag så nedra trött och girnig så det är ju fullkomligt omöjligt att njuta av det jag har.
Allt går även sjukt långsamt i min värld, det är något som jag inte är van vid. Jag brukar få saker gjort jag brukar ta tag i dem själv om ingen annan göra det, nu är det inget som bli gjort och jag orkar inte.
Snickaren som skulle komma för 1 ½ vecka sen kom inte, och antagligen kommer han inte förens nästa vecka...vilket innebär att jag då är i v 40 och att bebisen likaväl kan ha kommit...tror inte att hon vill vänta mer. Tror att hon vill komma hit och göra sin mamma glad. jag har länge skyllt allt med snickaren på Pierre, det är ju lite pågrund av honom att saker inte går snabbare. Men han kan ju inte heller annat än att lita på vad folk säger till honom.
Jag är så glad att det inte är jag som har kontakten med snickaren, jag hade blivit sååå jävla arg när jag inte får något datum.
Normalt blir jag inte arg och är ganska förstående då folk inte levererar enligt utlovat, men nu börjar det känns jäkligt tajt och jag är trött.
Min kropp är inte som den ska och jag måste få känna något lugn, vill att det ska vara fint när hon kommer. Rent, städat, mysigt och KLART! Eftersom vi fortfarande inte vet när han kommer, så vet vi inte när det blir klart.
Ett litet extra minus är ju att det inte är bra för vår lilla tjejslungor att inhalera varken färgångor eller byggdam, så ska vi gå runt här hon och jag och amma och vara nya i världen, samtidigt som det byggs.
Så nu är min förhoppning att hon inte kommer...det låter galet för jag är sååå färdigt med att vara gravid och vill verkligen ha ut henne...plus att jag inte vill att hon blir större (skadar inte om hon inte väger 4,3), men om hon ska födas in i detta kaos, NEJ!!! DET VILL JAG INTE!!
Det är fasen inte lätt att känna sig redo när det är så här.
Man kan lätt bli stressad över mindre saker, typ hur många gånger hinner jag tvätta innan hon kommer, hur kommer det bli med amningen? jag vill så gärna att allt ska gå smidigt, och detta sätter käppar i hjulet för det.
Nu ska jag inte beklaga mig mer, det finns bra anledningar till att det ser ut som det gör. Önskar bara att det inte gjorde det.
Idag ska jag träffa Linda och Laura för en fika, mysigt som vanligt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar